" Kolla ", säger mamma och pekar mot taket.

" Vadå ", Jenna håller på att slumra till.
" Kolla taket "
Jenna sneglar uppåt, först ser hon inte, ögonen är sömniga, men snart avtecknar sig en lite stjärna där. En sådan som Jenna har flera stycken av i sitt rum. Mamma ville ha med sig en stjärna till sjukhuset, för längesen. Och hon tvingade de stackars sjuksystrarna att dra fram stolar för att ta bort och sätta dit den där stjärnan i alla olika salar hon hänvisades till. Men i sal tretton har hon legat länge nu.
" Den är kvar", säger mamma.
" Den syns ju knappt ", säger Jenna. " Den finns ju bara när det är mörkt."

Jenna känner att mamma skakar på huvudet, där hon ligger med huvudet mot mammas bröstkorg.
" Nej", säger hon lågt. " Den finns där även om det är ljust. Saker och ting kan finnas utan att riktigt synas, Jenna"
Och jenna tittar upp mot den ynkliga, ensamma stjärnan i taket.
" Kom ihåg det ", säger mamma.
När Jenna vänder sig om någon minut senare, har mamma somnat.